don't be fooled by the rocks that i've got.

Sitter här och surplar i mig en kopp kycklingsoppa och har även på ansiktsmasken. Jag deklarerar denna dag som chilldagen. Bara chill chill chill! Är inte på humör för att göra något speciellt. Vädret gör mig sjukt deprimerad. Försöker se dagarna från den ljusa sidan men det funkar inte.. längtar bara tills vintern är slut då det äntligen är sommar och man är proppad med en massa energier som är redo att disponeras under de heta sommardagarna. Och av någon konstig anledning så fick jag en liten självförtroendekick av piercingen. Skitskumt :/.. Alla som känner mig, elller de flesta, vet att jag inte har ett bra självförtroende. Har även dampat och skrivit i min pa att jag är världens fulaste som inte borde leva. Men det var gamla jag, som knappt orkade leva.. Nu kämpar jag varje dag med att tänka positiva saker om mig själv. Att jag älskar mig själv för hur jag är som person vet alla men det är bara det yttre och det fysiska. Är ingen fet slembobba som är hemma och jäser utan jag är väl lite knubbig, och dvs mage. Det har ju alla egentligen, kanske onödigt att älta sig i tänker ni? Tycker jag med, men det är inget som bara försvinner ur huvudet efter några minuter utan det är något som jag har ältat mig i i flera år. Tro det eller ej, men faktiskt ända sen barnsben. Ingen är ju perfekt, det vet jag. Men man blir så bombarderad av media nu för tiden. Ska inte prata illa om media, pluggar ju med det men säger bara att de är en del av problemet. Men nog om det. Trots alla leénden och all glädje som ni ser i mina bilder så finns det faktiskt en tjej bakom fasaden som varje dag mår sjukt illa och känner sig så jävla deprimerad. Ibland försvinner lusten att leva och det är dumt att tänka så, det är det men när man mår gravt illa så kommer ju det bara en massa negativa tankar fram. Och det är inte bara de yttre missnöjerna som får mig att må så dåligt, utan det är gamla sår som vägrar att läka. Mestadels från min barndom men det är inget jag tänker skriva om här eller ens vill berätta till mina nära och kära. Visst det kan vara skönt att prata med någon om det men nej vill hålla det inom mig.
Some things are just not meant to be said.

Men ska inte sitta här och deppa mig. Ska nu se på Simpsons (försöka pigga upp mig!) och efteråt blir det fixination sen blir det myskväll hos Adissa.

Kommentarer
Postat av: sabrine

ohh vad synd att du känner dig så, försök isstället tänka på allt positivt i ditt liv jag vet att det kan vra svårt när man känner sig deppig men alla människor är älskade av någon och alla är fina på olika sätt och alla är bra på något :)

2007-11-01 @ 21:33:52
URL: http://stoltmuslim.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0